Jag vaknade sent idag, tack vare telefonen. Det var pappa ante som ringde och sa följande.

Ante: halå?

Jag: halå?

Ante: sover du?

Jag: njaa, inte riktigt.

Ante: kliv upp, ät frukost, skotta bort all snö, sen städar du rummer, kör alexis (min lillebror) till gitarren och sen komme ni ut och äter.

Jag: aa men?

Ante: inga men.!! hej dÅ

Jag: halå??...

sen vare färdig pratat.

självklart gjorde jag inget av det han sa=) förutom att köra lillebrorsan och att åka å käka..

hur som haver, min lillebrorsa sa i bilen. om jag va rik.. då skulle jag köpa jätte många magneter och åka och släppa av dom på månen, så vi får en annorlunda dragningskraft här på jorden. för då skulle man t e.x aldrig tappa pennan i golvet i skolan, utan den skulle stanna där man släpper den.

själklart beror inte dragningskraften på antalet magneter som ligger på månen, men jag fick mig en funderare, jag vet att jag själv tänkte likadant i  den åldern, och nu frågar jag mig?

Vart har den livliga fantasin jag en gång hade tagit vägen?

I morgon har jag en kurs på komvux, sen ska jag till tandläkaren, klockan är halv fyra nu typ, får se hur det går...?

hörs..